Fredrik Reinfeldt talar om jämställdhet i FN
Idag skriver Fredrik Reinfeldt på DN Debatt inför sitt tal i FN:s generalförsamling.
Fredrik Reinfeldt i FN i dag: Det är oacceptabelt att det fortfarande år 2011 finns länder som förvägrar kvinnor rätten att rösta, ärva och arbeta. Det är en förlust för kvinnorna men det är också ett faktum att en överbryggad klyfta i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män skulle påverka hela den globala ekonomin. När kvinnor tar större del i samhället blir världen mer rättvis och mindre korrumperad, skriver statsministern.
När jag går upp i talarstolen i dag för att hålla Sveriges anförande i FN:s generalförsamling i New York har Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och den palestinske presidenten Mahmud Abbas just talat. Detta efter en vecka som här i New York till stor del präglats av palestiniernas önskan att få fullvärdigt medlemskap i FN. Den svenska positionen är tydlig. Vi vill se två stater som existerar sida vid sida i fred och försoning. Vi kommer att ställa oss bakom alla initiativ som befrämjar denna målsättning.
För mer än tio år sedan sattes ett antal konkreta mål inom ramen för FN:s arbete som sedan samlades under namnet millennieutvecklingsmålen. Målen – att befria mänskligheten från extrem fattigdom, från hunger, sjukdomar och analfabetism – är tydliga och kraftfulla. De har hjälpt det internationella samfundet att övervaka och mobilisera resurser för utvecklingssamarbete.
Det har också gjorts viktiga framsteg. Vi har sett fattigdomen minska i många länder och år 2015 förväntas den globala fattigdomen falla under femton procent. Vi har därtill sett några av de fattigaste länderna förbättra möjligheterna till utbildning för sin befolkning. Det finns fler ljuspunkter: Barnadödligheten har minskat. Antalet personer som drabbats av nya hiv-infektioner minskar stadigt. Över hela världen har fler och fler fått tillgång till rent dricksvatten. Allt detta är bra och oerhört viktigt för de människor som berörs.
Men en granskning av målen visar också att om vi ska klara av att höja levnadsstandarden och börja närma oss lika rättigheter och möjligheter för människor runt om i världen – då har vi en lång väg kvar att gå på flera viktiga områden.
När jag talar i FN i dag kommer jag att fokusera på ett av dem. Jag kommer att tala om de bristande mänskliga, ekonomiska och sociala rättigheterna för världens 3,5 miljarder kvinnor och flickor.
Frågorna kring kvinnors rättigheter berör drygt hälften av världens befolkning, men utvecklingen är långsam och framstegen få i många delar av världen. Vi har dessutom exempel på länder där utvecklingen snarare går bakåt. Det handlar om ett allvarligt brott mot respekten för alla människors lika värde, men det utgör också ett exempellöst slöseri med humankapital. Siffrorna talar för sig själva:
I dag utför världens kvinnor 66 procent av världens arbete och producerar 50 procent av maten, men tjänar bara tio procent av inkomsten och äger en procent av marken. Av världens fattiga befolkning är sju av tio kvinnor eller flickor. Av världens 775 miljoner vuxna analfabeter i världen är två av tre kvinnor.
För Sverige handlar frågan om kvinnors rättigheter också om rätten att bestämma över sin egen kropp, sin sexualitet och över beslutet att föda barn. En del av detta handlar om det faktum att en graviditet i tidig ålder påverkar kvinnors förutsättningar att ha tillgång till utbildning eller kunna få ett jobb. Men vi vet också att en graviditet är en av de största hälsoriskerna en kvinna under 18 år kan utsättas för.
Runt 1.000 kvinnor dör varje dag av orsaker relaterade till graviditet och förlossning, ofta eftersom det saknas tillgång till preventivmedel, mödravård och akut förlossningsvård. Mer än en tredjedel av dem bor i länder drabbade av konflikt, postkonflikt eller kris. Totalt saknar över 200 miljoner kvinnor tillgång till preventivmedel. Som en konsekvens av bland annat detta dör mer än 70.000 kvinnor varje år i samband med osäkra aborter. Mörkertalet döljer troligen många fler. Samtidigt kan mödradödligheten effektivt förhindras genom moderna preventivmedel, säkra aborter, utbildad personal och graviditetsrådgivning. Genom att Sverige ger betydande bidrag till FN för bland annat fler barnmorskor och utrustning för säkra förlossningar, bidrar regeringen till arbetet med att uppnå FN:s mål om att förbättra mödrahälsan i världen. Detta kommer vi att fortsätta göra. För att på allvar kunna stärka kvinnors rättigheter och möjligheter till ett bra liv måste vi nu fortsätta förbättra mödrahälsan.
Jämställdhet handlar i grunden om att garantera lika rättigheter för kvinnor och män. Att ge alla individer – oavsett kön – samma möjligheter till utbildning, ekonomiska möjligheter och till att delta i samhället. Att det fortfarande år 2011 finns länder i världen som förvägrar kvinnor rätten att rösta, att ärva, att arbeta och till och med att köra bil är oacceptabelt.
Förvägrade rättigheter för kvinnor är inte bara en förlust för kvinnorna själva. Det innebär också förlorade drivkrafter för ekonomisk utveckling. Det är dålig ekonomisk politik för de berörda länderna – inte minst i dessa tider av ekonomisk kris. Faktum är att en överbryggad klyfta i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män skulle få stora konsekvenser för den globala ekonomin. Det skulle öka USA:s BNP med så mycket som 9 procent, euroområdets med 13 procent och Japans med 16 procent. Om kvinnor och män garanterades lika tillgång till resurser inom jordbruket skulle jordbruksproduktionen i utvecklingsländer kunna öka med så mycket som 2,5 till 4 procent.
Ökad jämställdhet har inte bara omedelbara ekonomiska fördelar. Det är också en investering för framtiden. Undersökningar från flera länder visar till exempel att när kvinnor tar större kontroll över hushållets inkomst spenderas mer pengar på barnens behov såsom mat, hälsovård och utbildning. Det i sin tur leder till att barnen utvecklas bättre, är mindre sjuka och i förlängningen får en bättre framtid. När kvinnor tar större del i samhället – oavsett om det handlar om att forma institutioner eller inneha ledande roller i politiken eller näringslivet – blir samhället bättre och korruptionen mindre. När kvinnor närvarar i fredsbyggande förbättras resultaten. Det är bland annat därför som regeringen har valt att fokusera biståndsinsatser på att fler flickor ska få möjlighet att gå i skolan. Vi har sett resultat av detta arbete i bland annat Afghanistan.
När jag talar i FN i dag kommer jag att säga just detta: Jämställdhet är förvisso en grundläggande rättighet – men det är också en smart investering för framtiden. Om kvinnorna i alla de länder som närvarar i FN:s generalförsamling i dag fick delta fullt ut i samhället skulle världen bli mer rättvis och vi få en ekonomisk tillväxt av stora mått.
Fredrik Reinfeldt
Statsminister
fredag 23 september 2011
tisdag 20 september 2011
Budget 2012 - tid för ansvar
Med årets budget tar regeringen ansvar för Sverige i en turbulent tid. För att motverka krisens effekter, förbättra de långsiktiga förutsättningarna för jobb och tillväxt samt förstärka välfärden föreslår regeringen åtgärder för sammanlagt 15 respektive 17,3 miljarder kronor för 2012 och 2013. Då finns samtidigt säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna för att säkra att Sverige kan hantera en ännu sämre utveckling om skuldkrisen blir djup och långvarig med stora effekter på den svenska ekonomin.
- Regeringen tar ansvar för att Sverige står väl rustat att möta effekterna av den statsfinansiella oron i omvärlden. Människor ska känna sig trygga med att skolan, sjukvården och omsorgen fungerar även när det är oroligt i omvärlden. Och genom att värna en trygghetsbuffert har vi samtidigt handlingsutrymme att möta en sämre utveckling, säger finansminister Anders Borg.
Reformutrymme på 15 miljarder kronor
Finansdepartementet bedömer att svensk ekonomi dämpas kraftigt under 2012. Ökad osäkerhet bland hushållen gör att konsumtionen väntas öka långsammare. Tillsammans med en svagare efterfrågan från omvärlden leder det till att BNP-tillväxten revideras ned till 1,3 procent 2012. Trots att prognosen därmed reviderats ned kraftigt, finns det en risk att utvecklingen kan bli betydligt svagare.
Den dämpade tillväxten gör att det finansiella sparandet inte förbättras lika snabbt som regeringen tidigare trott. Regeringen bedömer att ett reformutrymme på 15 miljarder kronor för 2012 ger ett sparande nära balans. Då finns också tillfredsställande säkerhetsmarginaler för att förstärka jobbpolitiken om utvecklingen skulle bli sämre.
Åtgärder för sysselsättning, tillväxt och välfärd
I budgetpropositionen för 2012 prioriterar regeringen åtgärder för att möta inbromsningen, åstadkomma varaktigt högre tillväxt och sysselsättning, se till att välfärden kommer alla till del samt öka stabiliteten i det finansiella systemet. Totalt satsas 15 respektive 17,3 miljarder för 2012 och 2013.
Åtgärder för att möta inbromsningenSyftet med dessa åtgärder är att med tillfälliga, riktade satsningar förhindra att arbetslösheten biter sig fast på hög nivå.
* Satsning på infrastrukturen 2012 och 2013 för att både skapa sysselsättning och möta det uppdämda behov som finns av underhåll av vägar och järnvägar.
* Arbetsmarknadspaket för att förhindra långtidsarbetslöshet och öka stödet till grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, bland annat ungdomar.
Åtgärder för varaktigt högre tillväxt och sysselsättning
Syftet med dessa åtgärder är att förbättra förutsättningarna för sysselsättning, tillväxt och konkurrens för att värna Sveriges starka position.
* Sänkt moms på restaurang- och cateringtjänster för att skapa jobb för unga och stimulera till företagande.
* Förbättrade villkor för företagande och sparande
* Reformpaket för utbildningsområdet med huvudfokus att stärka läraryrkets status och lärarnas kompetens.
* Reformer för minskat beroende av ekonomiskt bistånd
* Åtgärder för hållbar tillväxt i alla delar av Sverige
* Åtgärder för att förbättra innovationsgraden i ekonomin
Åtgärder för att välfärden ska komma alla till delSyftet med åtgärderna är att värna välfärdens kärnverksamheter och se till att skuldkrisens bördor fördelas rättvist.
* Åtgärder för att förbättra kvaliteten, tillgängligheten och valfriheten i sjukvården och omsorgen
* Justeringar i sjukförsäkringsreformen i linje med vad som presenterades i 2011 års ekonomiska vårproposition
* Höjt bostadsbidrag för unga och barnfamiljer
* Höjt bostadstillägg för ålderspensionärer
* Åtgärder för en human och rättssäker migrationspolitik
Åtgärder för ett stabilt finansiellt system
Ett väl fungerande finansiellt system är centralt för ekonomin och arbetet med att öka stabiliteten pågår kontinuerligt.
* Kraftigt ökade resurser till Finansinspektionen
* Ambition att höja kapitaltäckningskraven för bankerna för att dels minska riskerna för fallissemang, dels minska skattebetalarnas kostnader
Regeringens fortsatta reformambitioner
Regeringen bedömer att de flesta av de reformambitioner som beskrevs i budgetpropositionen för 2011 fortfarande kan genomföras under mandatperioden. De kommer att genomföras när det uppstår ett varaktigt reformutrymme och det ekonomiska läget tillåter samt under förutsättning att viktiga reformer inom prioriterade välfärdsområden kan säkras. Bland de åtgärder som kommer att prioriteras finns:
* ett femte steg i jobbskatteavdraget
* sänkt skatt för pensionärer
* höjd gräns för statlig inkomstskatt
* fortsatta förbättringar av företagsklimat och villkor för företagande, investeringar och sysselsättning
- Regeringen tar ansvar för att Sverige står väl rustat att möta effekterna av den statsfinansiella oron i omvärlden. Människor ska känna sig trygga med att skolan, sjukvården och omsorgen fungerar även när det är oroligt i omvärlden. Och genom att värna en trygghetsbuffert har vi samtidigt handlingsutrymme att möta en sämre utveckling, säger finansminister Anders Borg.
Reformutrymme på 15 miljarder kronor
Finansdepartementet bedömer att svensk ekonomi dämpas kraftigt under 2012. Ökad osäkerhet bland hushållen gör att konsumtionen väntas öka långsammare. Tillsammans med en svagare efterfrågan från omvärlden leder det till att BNP-tillväxten revideras ned till 1,3 procent 2012. Trots att prognosen därmed reviderats ned kraftigt, finns det en risk att utvecklingen kan bli betydligt svagare.
Den dämpade tillväxten gör att det finansiella sparandet inte förbättras lika snabbt som regeringen tidigare trott. Regeringen bedömer att ett reformutrymme på 15 miljarder kronor för 2012 ger ett sparande nära balans. Då finns också tillfredsställande säkerhetsmarginaler för att förstärka jobbpolitiken om utvecklingen skulle bli sämre.
Åtgärder för sysselsättning, tillväxt och välfärd
I budgetpropositionen för 2012 prioriterar regeringen åtgärder för att möta inbromsningen, åstadkomma varaktigt högre tillväxt och sysselsättning, se till att välfärden kommer alla till del samt öka stabiliteten i det finansiella systemet. Totalt satsas 15 respektive 17,3 miljarder för 2012 och 2013.
Åtgärder för att möta inbromsningenSyftet med dessa åtgärder är att med tillfälliga, riktade satsningar förhindra att arbetslösheten biter sig fast på hög nivå.
* Satsning på infrastrukturen 2012 och 2013 för att både skapa sysselsättning och möta det uppdämda behov som finns av underhåll av vägar och järnvägar.
* Arbetsmarknadspaket för att förhindra långtidsarbetslöshet och öka stödet till grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, bland annat ungdomar.
Åtgärder för varaktigt högre tillväxt och sysselsättning
Syftet med dessa åtgärder är att förbättra förutsättningarna för sysselsättning, tillväxt och konkurrens för att värna Sveriges starka position.
* Sänkt moms på restaurang- och cateringtjänster för att skapa jobb för unga och stimulera till företagande.
* Förbättrade villkor för företagande och sparande
* Reformpaket för utbildningsområdet med huvudfokus att stärka läraryrkets status och lärarnas kompetens.
* Reformer för minskat beroende av ekonomiskt bistånd
* Åtgärder för hållbar tillväxt i alla delar av Sverige
* Åtgärder för att förbättra innovationsgraden i ekonomin
Åtgärder för att välfärden ska komma alla till delSyftet med åtgärderna är att värna välfärdens kärnverksamheter och se till att skuldkrisens bördor fördelas rättvist.
* Åtgärder för att förbättra kvaliteten, tillgängligheten och valfriheten i sjukvården och omsorgen
* Justeringar i sjukförsäkringsreformen i linje med vad som presenterades i 2011 års ekonomiska vårproposition
* Höjt bostadsbidrag för unga och barnfamiljer
* Höjt bostadstillägg för ålderspensionärer
* Åtgärder för en human och rättssäker migrationspolitik
Åtgärder för ett stabilt finansiellt system
Ett väl fungerande finansiellt system är centralt för ekonomin och arbetet med att öka stabiliteten pågår kontinuerligt.
* Kraftigt ökade resurser till Finansinspektionen
* Ambition att höja kapitaltäckningskraven för bankerna för att dels minska riskerna för fallissemang, dels minska skattebetalarnas kostnader
Regeringens fortsatta reformambitioner
Regeringen bedömer att de flesta av de reformambitioner som beskrevs i budgetpropositionen för 2011 fortfarande kan genomföras under mandatperioden. De kommer att genomföras när det uppstår ett varaktigt reformutrymme och det ekonomiska läget tillåter samt under förutsättning att viktiga reformer inom prioriterade välfärdsområden kan säkras. Bland de åtgärder som kommer att prioriteras finns:
* ett femte steg i jobbskatteavdraget
* sänkt skatt för pensionärer
* höjd gräns för statlig inkomstskatt
* fortsatta förbättringar av företagsklimat och villkor för företagande, investeringar och sysselsättning
torsdag 31 mars 2011
Glädjande utspel från utvecklingspartiet
Partiprofilen Martin Högstedt (UP) skriver idag på sin blogg att han vill minska antalet politiker i fullmäktige från 59 till 51.
Jag håller med honom om att vi har FÖR många politiker och att det inte innebär något demokratiskt mervärde.
Det som känns lite märkligt är att Utvecklingspartiet gått till val på att MINSKA antalet politiker men så snart vallokalerna stängde glömdes det tydligen bort.
UP var pådrivande att ÖKA antalet ledamöter i beredningarna för att JUST utvecklingspartiet skulle få in sitt folk. Med den proportionalitetsprincip som rådde i förhållande till det tidigare antalet ledamöter, hade UP inte fått in sitt folk nämligen.
Jag tycker idén är bra och vi kan börja redan nu och återgå till 9 ledamöter. Men se det vill inte Martin, för då drabbar ju hans egna förslag honom själv. Det är en konst att svinga en yxa att man blir halshuggen själv. Har aldrig sett något liknande under den tiden jag varit med i politiken.
Jag har länge anklagat UP för att vara populister men det är bara dom själva som kan visa att dom är det. Det kan aldrig jag göra. Att gå till val på frågor och göra tvärtom, gör att politikerföraktet knappast minskar. Jag hoppas verkligen att Martin inser det som den kloke person han är och snart lägger in en motion i frågan. Annars får nog utvecklingspartiet leva med att de inte lever som de lär.
Jag har idag erbjudit mitt stöd för att minska analet ledamöter i beredningarna för att samtidigt hjälpa utvecklingspartiet att förverkliga de vallöften de givit sina väljare. Jag är beredd att på gator och torg och i möteslokaler, tillsammans med Martin agitera och väcka opinion för frågan. Jag kommer att jobba stenhårt för att Martin ska få majoritet för de tankar han har. Tar de inte erbjudandet kommer jag att påminna deras väljare om detta sanslöst många gånger fram till valdagen 2014.
Jag håller med honom om att vi har FÖR många politiker och att det inte innebär något demokratiskt mervärde.
Det som känns lite märkligt är att Utvecklingspartiet gått till val på att MINSKA antalet politiker men så snart vallokalerna stängde glömdes det tydligen bort.
UP var pådrivande att ÖKA antalet ledamöter i beredningarna för att JUST utvecklingspartiet skulle få in sitt folk. Med den proportionalitetsprincip som rådde i förhållande till det tidigare antalet ledamöter, hade UP inte fått in sitt folk nämligen.
Jag tycker idén är bra och vi kan börja redan nu och återgå till 9 ledamöter. Men se det vill inte Martin, för då drabbar ju hans egna förslag honom själv. Det är en konst att svinga en yxa att man blir halshuggen själv. Har aldrig sett något liknande under den tiden jag varit med i politiken.
Jag har länge anklagat UP för att vara populister men det är bara dom själva som kan visa att dom är det. Det kan aldrig jag göra. Att gå till val på frågor och göra tvärtom, gör att politikerföraktet knappast minskar. Jag hoppas verkligen att Martin inser det som den kloke person han är och snart lägger in en motion i frågan. Annars får nog utvecklingspartiet leva med att de inte lever som de lär.
Jag har idag erbjudit mitt stöd för att minska analet ledamöter i beredningarna för att samtidigt hjälpa utvecklingspartiet att förverkliga de vallöften de givit sina väljare. Jag är beredd att på gator och torg och i möteslokaler, tillsammans med Martin agitera och väcka opinion för frågan. Jag kommer att jobba stenhårt för att Martin ska få majoritet för de tankar han har. Tar de inte erbjudandet kommer jag att påminna deras väljare om detta sanslöst många gånger fram till valdagen 2014.
tisdag 29 mars 2011
Utvecklingen av centrum kräver helheten som utgångspunkt
I de flesta städer är det enkelt att peka ut var centrum ligger. I Kungälv har det varit betydligt knepigare de senaste 40 åren. Vi har en historia att starta torg och mötesplatser som får så svag attraktionskraft att betydelsen snabbt klingat av. Den lärdomen måste finnas i bakhuvudet när vi arbetar med Kungälvs stadsutveckling.
När man bygger platser för handel brukar man tala om handelsdestinationer och man brukar eftersträva att de blir attraktiva genom att utbudet är stort. Det krävs en hel del för att tillgodose det kravet. Av den anledningen ser nästan alla handelsplatser i Sverige likadana ut, åtminstone utbudsmässigt.
Marknadskrafterna arbetar hårt för att genom det rika utbudet, göra handelsdestinationen konkurrenskraftig. Man gör det genom att attrahera etableringar av s k ”goda grannar”.
En handelsdestination som inte klarar av att erbjuda allt det som konsumenterna efterfrågar, brukar få etableringscheferna vid större kedjor att söka efter en ny handelsdestination som klarar av att erbjuda allt.
Kongahälla kommer inte att bli en handelsdestination som kan erbjuda allt, som t ex Torp eller Stenungstorg. Det kommer inte den befintliga centrumhandeln heller att göra. Jag tror däremot att vi kan utveckla en stark handel genom att vi utvecklar den befintliga handeln och den som kommer till Kongahälla tillsammans. Avståndet mellan Kongahälla och Västra Tullen är bara 300 meter, så utmaningen måste därför anses ligga inom vad som anses rimligt. Vi måste koncentrera våra krafter att förtäta detta stråk att det blir attraktivt att röra sig inom det området.
Stadens hjärta är och ska vara området Västra Tullen, nuvarande Busstorg och Kongahälla och här måste allt vad vi gör stödja tanken på ett centrum. Vi ska tänka på rikt utbud, vi ska tänka på gestaltningen och vi ska tänka på tillgängligheten.
Jag har sagt det förut och säger det igen, Stadshuset ligger bra där det ligger och har sin givna plats i idealbild Kungälv. Ett stadshus för 350 medarbetare stämmer med kommunens organisation med en förvaltning.
För att få ut maximal effekt från våra tjänstemän krävs en arena för maximal samverkan. Svårare än så är det inte.
Stadshuset markerar och förstärker var hjärtat ligger, och nuvarande plats är någonting av en medelpunkt i kommunen såväl avståndsmässigt och servicemässigt men också kulturellt och arkitektoniskt. Västra Tullen är gränsen mellan den gamla staden och den nya.
För att tydliggöra detta ytterligare, bör vi anstränga oss och lyfta in en medborgarhus-tanke i Stadshuset. Det behöver bli en central mötesplats som uppfyller krav på öppenhet och tillgänglighet. Begreppen tillgänglighet och öppenhet är dessutom sanna kommunala kärnvärden. Det vore därför inte lämpligt - särskilt inte för Kungälv, att ha ett kommunhus som inte är tillgängligt och öppet för sina medborgare med tanke på att bilden av kommunen inte alltid varit positiv. Att gömma verksamheten utanför stan i ett gammalt varvsområde som Uddevalla gjort, skulle bara framkalla ett förakt mot kommunen.
Marstrand anses med sitt nya Havshotell ha fått något av en ny motor till sig. När hotellet är fullbelagt hyser det mellan 98 och kanske 150 gäster som shoppar av de lokala näringsidkarna.
För Kungälvs centrum motsvarar ett Stadshus minst två fullbelagda Havshotell. Kommunala tjänstemän har den egenheten att de dessutom drar till sig mängder av besök – varje dag. Dessa besökare tillsammans med tjänstemännen, delar gärna ut ansenliga summor pengar till handlare och restauranger, bara de får en matbit eller en halsduk som motprestation.
Ett attraktivt centrum är ett centrum som har många olika delar som tillsammans har en jättestark dragningskraft. Den dragningskraften som stadshuset står för, ska därför vara kvar och utvecklas ytterligare genom tanken på medborgarhus. Alla tjänar på att vi utvecklar centrum och jobbar på med att förtäta och utveckla och lägga till. Motsatsen till detta är dra ifrån, avfolka, marginalisera och ödelägga!
Det finns ingen vinst i att göra centrum otydligare genom att lyfta bort en av motorerna.
Förutom kraven på tillgänglighet och öppenhet samt hänsynen till den kommunala förvaltningens organisation med en förvaltning, måste Stadshuset i sin exteriör bidra till att göra staden mer attraktiv. Gestaltningen är därför oerhört betydelsefull. Vill vi vara den där offensiva kommunen som präglas av tolerans, öppenhet och nytänkande, så ska det synas i gestaltningen. Stadshuset kan bli det vi själva vill vara.
När man bygger platser för handel brukar man tala om handelsdestinationer och man brukar eftersträva att de blir attraktiva genom att utbudet är stort. Det krävs en hel del för att tillgodose det kravet. Av den anledningen ser nästan alla handelsplatser i Sverige likadana ut, åtminstone utbudsmässigt.
Marknadskrafterna arbetar hårt för att genom det rika utbudet, göra handelsdestinationen konkurrenskraftig. Man gör det genom att attrahera etableringar av s k ”goda grannar”.
En handelsdestination som inte klarar av att erbjuda allt det som konsumenterna efterfrågar, brukar få etableringscheferna vid större kedjor att söka efter en ny handelsdestination som klarar av att erbjuda allt.
Kongahälla kommer inte att bli en handelsdestination som kan erbjuda allt, som t ex Torp eller Stenungstorg. Det kommer inte den befintliga centrumhandeln heller att göra. Jag tror däremot att vi kan utveckla en stark handel genom att vi utvecklar den befintliga handeln och den som kommer till Kongahälla tillsammans. Avståndet mellan Kongahälla och Västra Tullen är bara 300 meter, så utmaningen måste därför anses ligga inom vad som anses rimligt. Vi måste koncentrera våra krafter att förtäta detta stråk att det blir attraktivt att röra sig inom det området.
Stadens hjärta är och ska vara området Västra Tullen, nuvarande Busstorg och Kongahälla och här måste allt vad vi gör stödja tanken på ett centrum. Vi ska tänka på rikt utbud, vi ska tänka på gestaltningen och vi ska tänka på tillgängligheten.
Jag har sagt det förut och säger det igen, Stadshuset ligger bra där det ligger och har sin givna plats i idealbild Kungälv. Ett stadshus för 350 medarbetare stämmer med kommunens organisation med en förvaltning.
För att få ut maximal effekt från våra tjänstemän krävs en arena för maximal samverkan. Svårare än så är det inte.
Stadshuset markerar och förstärker var hjärtat ligger, och nuvarande plats är någonting av en medelpunkt i kommunen såväl avståndsmässigt och servicemässigt men också kulturellt och arkitektoniskt. Västra Tullen är gränsen mellan den gamla staden och den nya.
För att tydliggöra detta ytterligare, bör vi anstränga oss och lyfta in en medborgarhus-tanke i Stadshuset. Det behöver bli en central mötesplats som uppfyller krav på öppenhet och tillgänglighet. Begreppen tillgänglighet och öppenhet är dessutom sanna kommunala kärnvärden. Det vore därför inte lämpligt - särskilt inte för Kungälv, att ha ett kommunhus som inte är tillgängligt och öppet för sina medborgare med tanke på att bilden av kommunen inte alltid varit positiv. Att gömma verksamheten utanför stan i ett gammalt varvsområde som Uddevalla gjort, skulle bara framkalla ett förakt mot kommunen.
Marstrand anses med sitt nya Havshotell ha fått något av en ny motor till sig. När hotellet är fullbelagt hyser det mellan 98 och kanske 150 gäster som shoppar av de lokala näringsidkarna.
För Kungälvs centrum motsvarar ett Stadshus minst två fullbelagda Havshotell. Kommunala tjänstemän har den egenheten att de dessutom drar till sig mängder av besök – varje dag. Dessa besökare tillsammans med tjänstemännen, delar gärna ut ansenliga summor pengar till handlare och restauranger, bara de får en matbit eller en halsduk som motprestation.
Ett attraktivt centrum är ett centrum som har många olika delar som tillsammans har en jättestark dragningskraft. Den dragningskraften som stadshuset står för, ska därför vara kvar och utvecklas ytterligare genom tanken på medborgarhus. Alla tjänar på att vi utvecklar centrum och jobbar på med att förtäta och utveckla och lägga till. Motsatsen till detta är dra ifrån, avfolka, marginalisera och ödelägga!
Det finns ingen vinst i att göra centrum otydligare genom att lyfta bort en av motorerna.
Förutom kraven på tillgänglighet och öppenhet samt hänsynen till den kommunala förvaltningens organisation med en förvaltning, måste Stadshuset i sin exteriör bidra till att göra staden mer attraktiv. Gestaltningen är därför oerhört betydelsefull. Vill vi vara den där offensiva kommunen som präglas av tolerans, öppenhet och nytänkande, så ska det synas i gestaltningen. Stadshuset kan bli det vi själva vill vara.
måndag 28 mars 2011
Kärnverksamhet, bandyhall, nämndhus och populism
Kungälv behöver ett funktionellt hus för våra centrala kommunala funktioner. Det är utgångspunkten för min del när det gäller Nämndhusets framtid. Det är också viktigt att vi kan åstadkomma det till en rimlig kostnad för skattebetalarna.
Med den kunskap vi har, finns det ett antal olika alternativ. I korthet går dessa ut på nybyggnation för 140 miljoner kronor för 140 medarbetare och 140 medarbetare inhysta i externa lokaler, enligt det första alternativet.
Det andra alternativet är att genomföra en total ombyggnad av det befintliga nämndhuset för ca 300 medarbetare och med möjlighet att kunna expandera till 350 arbetsplatser för ca 130 miljoner kronor. Totalt.
Det sistnämnda alternativet innebär en tidsfördel på minst 2 år, eftersom det inte krävs ny detaljplan. En ombyggnad innebär att allt rivs utom betongstommen. Det innebär också att byggnadernas alla problem kan elimineras - samtidigt som byggnaden kan förses med andra fasader och få ett helt nytt utseende. Det finns flera mycket goda exempel på liknande ombyggnationer i landet där man dessutom klarat av att hålla budget.
En ombyggnation blir, eftersom den ger plats åt mer än dubbelt så många arbetsplatser - mycket mindre än hälften så dyr.
Jag anser att vårt stadshus har sin givna plats där det nu ligger och tror inte att det vore en bra idé att flytta det till den nya stadsdelen Kongahälla, eftersom utmaningen i det framtida stadsbyggandet måste vara att bygga samman och förtäta Kungälvs centrum. Inte sprida ut centrum ännu mer.
Om man flyttar verksamheten finns en påtaglig risk att nuvarande centrum förvandlas till ett B-läge vilket i sin tur kommer att minska olika fastighetsägares benägenhet att vilja investera i sina fastigheter.
Med risk för att vara tråkig har kommunen helt andra utmaningar som investeringspengarna måste gå till. Nästan var fjärde investeringskrona måste göras i barnomsorgen. Äldreomsorgen där kostnaderna ökade med 10 % under 2010 har också stora utmaningar. För att få begrepp om summorna måste jag påminna om att investeringsvolymen per år är mellan 100 – 120 miljoner kronor.
Den merkostnad som en ogenomtänkt nybyggnation innebär motsvarar 36 förskoleavdelningar. SKL brukar på sina finansdagar dela ut ett pris för årets bästa kommunala ekonomiska transaktion. Tror inte att vi kvalar in för det om Kungälv skulle bygga dubbelt så dyrt samtidigt som våra verksamheter skulle få stå för risken.
Det finns alltför många riktigt usla exempel på när politiker i kommunerna ”glömmer” verksamheterna för att bli ”populära”. Stadshuset i Södertälje är ett och bandyarenan i Lidköping ett annat. I det sistnämnda fallet har det nu visat sig att kommunen inte har råd att städa sina egna skoltoaletter utan att föräldrar och företag fått fixa det. Tidningen GT placerade därför Lidköpings kommun i skamvrån med rätta, för en tid sedan.
Lärdomen av finanskrisen är att de kommuner som inte fokuserade på sina verksamheter klarade sig allra sämst. Nästan samtliga av dessa hade dessutom i gemensamt att de satsat stora summor i publikfattiga arenor.
I Kungälv går populisterna nu ut och snyltar till sig billiga poäng på Karebys SM-guld genom att vilja utreda en bandyhall. Man vill ha nära till hallen. Att färdigbehandlade patienter från sjukhuset däremot ofta hamnar i Alingsås brukar inte bekymra dessa skrymtare – eftersom kärnverksamheten alltid får stryka på foten.
Vi har en bandyhall som behöver många fler hyresgäster än vad den har idag. Den heter Jennylund och ligger 5 km från vårt Nämndhus. Dit är det lika långt som det är mellan Nämndhuset och Citygross i Ytterby. För mig är det självklart att vi i första hand fördjupar samarbetet men Ale kommun så att vi gemensamt utnyttjar den befintliga hallen bättre. Med den utgångspunken kan vi kanske erbjuda bättre träningsmöjligheter redan i höst.
Min grundsats "kärnverksamheten främst" är själva grundvillkoret för att kunna uppfylla generationsansvaret. Vi får aldrig backa på den punkten. Generationsansvaret kräver hushållning och uthållighet och kommer att ge nästa generation det stora handlingsutrymme de behöver för att klara de utmaningar som vår egen generation går bet på. Av det skälet måste vi lära oss att samverka mer med våra grannkommuner för att maximalt utnyttja våra gemensamma resurser. Det är fortfarande bara 5 km mellan Nämndhuset och Jennylund. Att det ligger en kommungräns emellan gör inte att detta avstånd förvandlas till en *astronomisk enhet.
Det gör inte heller att Sveriges bästa och roligaste bandy förvandlas till en Lars Norénpjäs.
Med den kunskap vi har, finns det ett antal olika alternativ. I korthet går dessa ut på nybyggnation för 140 miljoner kronor för 140 medarbetare och 140 medarbetare inhysta i externa lokaler, enligt det första alternativet.
Det andra alternativet är att genomföra en total ombyggnad av det befintliga nämndhuset för ca 300 medarbetare och med möjlighet att kunna expandera till 350 arbetsplatser för ca 130 miljoner kronor. Totalt.
Det sistnämnda alternativet innebär en tidsfördel på minst 2 år, eftersom det inte krävs ny detaljplan. En ombyggnad innebär att allt rivs utom betongstommen. Det innebär också att byggnadernas alla problem kan elimineras - samtidigt som byggnaden kan förses med andra fasader och få ett helt nytt utseende. Det finns flera mycket goda exempel på liknande ombyggnationer i landet där man dessutom klarat av att hålla budget.
En ombyggnation blir, eftersom den ger plats åt mer än dubbelt så många arbetsplatser - mycket mindre än hälften så dyr.
Jag anser att vårt stadshus har sin givna plats där det nu ligger och tror inte att det vore en bra idé att flytta det till den nya stadsdelen Kongahälla, eftersom utmaningen i det framtida stadsbyggandet måste vara att bygga samman och förtäta Kungälvs centrum. Inte sprida ut centrum ännu mer.
Om man flyttar verksamheten finns en påtaglig risk att nuvarande centrum förvandlas till ett B-läge vilket i sin tur kommer att minska olika fastighetsägares benägenhet att vilja investera i sina fastigheter.
Med risk för att vara tråkig har kommunen helt andra utmaningar som investeringspengarna måste gå till. Nästan var fjärde investeringskrona måste göras i barnomsorgen. Äldreomsorgen där kostnaderna ökade med 10 % under 2010 har också stora utmaningar. För att få begrepp om summorna måste jag påminna om att investeringsvolymen per år är mellan 100 – 120 miljoner kronor.
Den merkostnad som en ogenomtänkt nybyggnation innebär motsvarar 36 förskoleavdelningar. SKL brukar på sina finansdagar dela ut ett pris för årets bästa kommunala ekonomiska transaktion. Tror inte att vi kvalar in för det om Kungälv skulle bygga dubbelt så dyrt samtidigt som våra verksamheter skulle få stå för risken.
Det finns alltför många riktigt usla exempel på när politiker i kommunerna ”glömmer” verksamheterna för att bli ”populära”. Stadshuset i Södertälje är ett och bandyarenan i Lidköping ett annat. I det sistnämnda fallet har det nu visat sig att kommunen inte har råd att städa sina egna skoltoaletter utan att föräldrar och företag fått fixa det. Tidningen GT placerade därför Lidköpings kommun i skamvrån med rätta, för en tid sedan.
Lärdomen av finanskrisen är att de kommuner som inte fokuserade på sina verksamheter klarade sig allra sämst. Nästan samtliga av dessa hade dessutom i gemensamt att de satsat stora summor i publikfattiga arenor.
I Kungälv går populisterna nu ut och snyltar till sig billiga poäng på Karebys SM-guld genom att vilja utreda en bandyhall. Man vill ha nära till hallen. Att färdigbehandlade patienter från sjukhuset däremot ofta hamnar i Alingsås brukar inte bekymra dessa skrymtare – eftersom kärnverksamheten alltid får stryka på foten.
Vi har en bandyhall som behöver många fler hyresgäster än vad den har idag. Den heter Jennylund och ligger 5 km från vårt Nämndhus. Dit är det lika långt som det är mellan Nämndhuset och Citygross i Ytterby. För mig är det självklart att vi i första hand fördjupar samarbetet men Ale kommun så att vi gemensamt utnyttjar den befintliga hallen bättre. Med den utgångspunken kan vi kanske erbjuda bättre träningsmöjligheter redan i höst.
Min grundsats "kärnverksamheten främst" är själva grundvillkoret för att kunna uppfylla generationsansvaret. Vi får aldrig backa på den punkten. Generationsansvaret kräver hushållning och uthållighet och kommer att ge nästa generation det stora handlingsutrymme de behöver för att klara de utmaningar som vår egen generation går bet på. Av det skälet måste vi lära oss att samverka mer med våra grannkommuner för att maximalt utnyttja våra gemensamma resurser. Det är fortfarande bara 5 km mellan Nämndhuset och Jennylund. Att det ligger en kommungräns emellan gör inte att detta avstånd förvandlas till en *astronomisk enhet.
Det gör inte heller att Sveriges bästa och roligaste bandy förvandlas till en Lars Norénpjäs.
onsdag 23 mars 2011
Socioekonoimiska utmaningar och satsningar
Inom det sociala arbetets område tar man ofta saker och ting för givet. Oavsett om man har sin profession där, eller är förtroendevald, upplever man alltför ofta att man inte behärskar situationen eller utvecklingen. Det råder ofta en mentalitet, där man just är offer för diverse olyckliga omständigheter. Utanförskapet står för ett enormt resursslöseri genom att vi som kollektiv har accepterat ett synsätt där vi springer efter utvecklingen och tar den kostnad som blir. Oavsett vad den blir.
Av denna anledning var det extra roligt att inom ramen för SOLTAK-samrbetet (Stenungsund, Orust, Lilla Edet, Tjörn, Ale, Kungälv) få ägna en heldag tillsammans med experter för att undersöka hur ett bättre strukturerat förebyggande arbete kan åstadkomma mycket mer. Slutsatsen för min del är att våra allt för höga kostnader är självvalda och vår påverkansbarhet är mycket större än vad vi tror.
Vi fick se en lång rad exempel från de deltagande 6 kommunerna med beskrivningar på olika satsningar i ett förebyggande arbete som leder till lägre kostnader och bättre måluppfyllelse inom 2,5 år. Utvecklingspotentialen inom området är oerhört stor om vi klarar av att lösa en del smärre problem med den kommunala styrningen.
Vi kommunala företrädare talar gärna om problemet med kommunernas pensionsskuld men aldrig om en ackumulerande hälso- och socialskuld som verkligen sätter en prislapp på det sociala utanförskapet. I en jämförelse får kostnaden för utanförskapet pensionsskulden att framstå som ett ganska litet bekymmer.
Utanförskapet är vår största sociala utmaning bland våra unga. Vi talar om en vi-lämnar-ingen-i-sticket-garanti som också är ett av våra vallöften. Det står för mycket av den utveckling som vi inom Alliansen efterfrågar. Egentligen handlar mycket om att arbeta med rätt personer som arbetar med rätt åtgärder och åstadkomma ett bättre resultat till en väsentligt lägre kostnad. Det är alltid effekten av att arbeta rätt.
Vi inom Alliansen kommer att ge förvaltningen ett mycket tydligt uppdrag i det budgetdirektiv som vi ska presentera i juni, att omgående sjösätta ett arbetssätt som bygger på en total enighet om den gemensamma arbetsuppgiften för den uppväxande generationen.
Det räcker inte med att kommunen är EN förvaltning. Det finns tyvärr alldeles för mycket sektoriellt tänkande kvar, som leder till onödigt tjafs och som inte gagnar helheten och särskilt inte ungdomarna och barnen.
Inför 2012 måste vi ta ett steg ytterligare i den gemensamma förvaltningen och minska delaktigheten för att istället få till en helaktighet i kommunens tjänsteprocesser.
Av denna anledning var det extra roligt att inom ramen för SOLTAK-samrbetet (Stenungsund, Orust, Lilla Edet, Tjörn, Ale, Kungälv) få ägna en heldag tillsammans med experter för att undersöka hur ett bättre strukturerat förebyggande arbete kan åstadkomma mycket mer. Slutsatsen för min del är att våra allt för höga kostnader är självvalda och vår påverkansbarhet är mycket större än vad vi tror.
Vi fick se en lång rad exempel från de deltagande 6 kommunerna med beskrivningar på olika satsningar i ett förebyggande arbete som leder till lägre kostnader och bättre måluppfyllelse inom 2,5 år. Utvecklingspotentialen inom området är oerhört stor om vi klarar av att lösa en del smärre problem med den kommunala styrningen.
Vi kommunala företrädare talar gärna om problemet med kommunernas pensionsskuld men aldrig om en ackumulerande hälso- och socialskuld som verkligen sätter en prislapp på det sociala utanförskapet. I en jämförelse får kostnaden för utanförskapet pensionsskulden att framstå som ett ganska litet bekymmer.
Utanförskapet är vår största sociala utmaning bland våra unga. Vi talar om en vi-lämnar-ingen-i-sticket-garanti som också är ett av våra vallöften. Det står för mycket av den utveckling som vi inom Alliansen efterfrågar. Egentligen handlar mycket om att arbeta med rätt personer som arbetar med rätt åtgärder och åstadkomma ett bättre resultat till en väsentligt lägre kostnad. Det är alltid effekten av att arbeta rätt.
Vi inom Alliansen kommer att ge förvaltningen ett mycket tydligt uppdrag i det budgetdirektiv som vi ska presentera i juni, att omgående sjösätta ett arbetssätt som bygger på en total enighet om den gemensamma arbetsuppgiften för den uppväxande generationen.
Det räcker inte med att kommunen är EN förvaltning. Det finns tyvärr alldeles för mycket sektoriellt tänkande kvar, som leder till onödigt tjafs och som inte gagnar helheten och särskilt inte ungdomarna och barnen.
Inför 2012 måste vi ta ett steg ytterligare i den gemensamma förvaltningen och minska delaktigheten för att istället få till en helaktighet i kommunens tjänsteprocesser.
Kommunen stod pall för tuffare utmaningar!
Då det återigen blivit dags att summera ett verksamhetsår märks de rejäla demografiska utmaningarna tydligt.
Vi fick fler förskolebarn - t o m fler än vi förutsett! Vår äldreomsorg fick en större uppgift som innebar en kostnadsökning på hela 10 %. Den demografiska utmaning vi förvarnats om de senaste åren, är här och kommer att hålla i sig.
Vi har investerat i att arbeta bort den sociala oron bland den uppväxande generationen och vi har under året infört fulltidsförsäkring för att alla barn ska jämställas ur ett trygghets- och säkerhetsperspektiv.
Fastän vi sett dramatiska ökningar inom förskolan och äldreomsorgen klarade kommunen av sina uppgifter - samtidigt som vi fick ett hyggligt ekonomiskt resultat.
Kungälvs Kommuns kärnverksamheter stod pall med säkrad kvalitet överlag.
Vi vill styra vår kommun med generationsansvar som grundvärdering och denna ska genomsyra allt vad vi gör. Det är omvärldsanalysen med utmaningar som ökad globalisering, resursproblematik, miljöproblem och klimathot som fött tanken att styra ett samhälle med en tydlig grundvärdering. Generationsansvaret handlar om att vara medveten om utmaningarna och att föra en politik för att lösa problemen och att rusta nästa generation med bättre förutsättningar att de får ett större handlingsutrymme än vad vår generation har.
Vi måste därför fortsätta att arbeta med den långsiktiga helheten. Vi ska fortsätta att infria alla de villkor som detta ansvar kräver.
En kommun som styrs av en tydlig värdering vet vart den är på väg. Med ett tillåtande klimat används våra medarbetares kompetens på allra bästa sätt. Det är i den miljön det finns utrymme för kreativitet och lösningar som utgår från helheten och aldrig från bristerna.
Konceptet med en förvaltning har kommit för att stanna men behöver utvecklas ytterligare. Vi måste de närmaste åren hitta en ny identitet som helhetens medarbetare för att vi ska klara det som ligger framför oss.
Oavsett inom vilken sektor eller enhet man arbetar i, är vårt samlade resultat summan av allas insatser. En del av våra medarbetare arbetar i ekonomiskt komplicerade verksamheter men oavsett det är det kommunen som lag som räknas.
Vår kommun är ett vinnande lag och det är därför vi klarade utmaningarna, verksamheterna och resultatet 2010. Ett stort tack till ALLA medarbetare som gjorde detta möjligt!
Kungälv 3 mars 2011
Anders Holmensköld (M)
Kommunalråd
Vi fick fler förskolebarn - t o m fler än vi förutsett! Vår äldreomsorg fick en större uppgift som innebar en kostnadsökning på hela 10 %. Den demografiska utmaning vi förvarnats om de senaste åren, är här och kommer att hålla i sig.
Vi har investerat i att arbeta bort den sociala oron bland den uppväxande generationen och vi har under året infört fulltidsförsäkring för att alla barn ska jämställas ur ett trygghets- och säkerhetsperspektiv.
Fastän vi sett dramatiska ökningar inom förskolan och äldreomsorgen klarade kommunen av sina uppgifter - samtidigt som vi fick ett hyggligt ekonomiskt resultat.
Kungälvs Kommuns kärnverksamheter stod pall med säkrad kvalitet överlag.
Vi vill styra vår kommun med generationsansvar som grundvärdering och denna ska genomsyra allt vad vi gör. Det är omvärldsanalysen med utmaningar som ökad globalisering, resursproblematik, miljöproblem och klimathot som fött tanken att styra ett samhälle med en tydlig grundvärdering. Generationsansvaret handlar om att vara medveten om utmaningarna och att föra en politik för att lösa problemen och att rusta nästa generation med bättre förutsättningar att de får ett större handlingsutrymme än vad vår generation har.
Vi måste därför fortsätta att arbeta med den långsiktiga helheten. Vi ska fortsätta att infria alla de villkor som detta ansvar kräver.
En kommun som styrs av en tydlig värdering vet vart den är på väg. Med ett tillåtande klimat används våra medarbetares kompetens på allra bästa sätt. Det är i den miljön det finns utrymme för kreativitet och lösningar som utgår från helheten och aldrig från bristerna.
Konceptet med en förvaltning har kommit för att stanna men behöver utvecklas ytterligare. Vi måste de närmaste åren hitta en ny identitet som helhetens medarbetare för att vi ska klara det som ligger framför oss.
Oavsett inom vilken sektor eller enhet man arbetar i, är vårt samlade resultat summan av allas insatser. En del av våra medarbetare arbetar i ekonomiskt komplicerade verksamheter men oavsett det är det kommunen som lag som räknas.
Vår kommun är ett vinnande lag och det är därför vi klarade utmaningarna, verksamheterna och resultatet 2010. Ett stort tack till ALLA medarbetare som gjorde detta möjligt!
Kungälv 3 mars 2011
Anders Holmensköld (M)
Kommunalråd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
